Hej alla miljöchefskollegor!

”Generationsskifte i den globala lyxfällan”

Generationsskifte, ett ord som ger blandade känslor av vemod och inspiration. Efter att ha förvaltat en släktgård i 36 år lämnar jag och hustrun nu över till äldste sonen och sonhustrun. Ett visst vemod känns det för att en epok i livet är över men samtidigt en stolthet över att jag och Gunilla förvaltat gården, som min far flyttade till på sin 10-årsdag 1925 tillsammans med sin far och mor, på ett sådant sätt att nästa generation också ser en potential som månskensbönder.
Hur har jag då skött min förvaltning? Husen är renoverade och rustade, vedlagret fyllt men det finns inget foder i ladorna eftersom betet sedan några år upplåts till en större gård. Markerna är välansade och ekhagmarkerna bevarade för att mina föräldrar inte anammade alla tokigheter från dåvarande skogsvårdsstyrelsen. Tyvärr ålades de att plantera igen enefäladerna med snabbväxande gran i massahysterins namn. Dessa granplanteringar har vi avverkat och lövskog är det som nu gäller. 45% av skogsarealen är nu naturskyddad. Gamla mossmarker som utdikats i omgångar från slutet av 1800-talet har blivit våtmark med en damm och ett gott bestånd av flodkräftor. Vissa brukningsmetoder var bättre förr, ju förr dess bättre, om vi ser det i naturens ögon gällande biologisk mångfald.

Hur har jag då i motsvarande grad förvaltat min tid i offentlighetens tjänst? Har kommunen, landet, världen under min yrkesverksamma tid förvaltats så att vi överlämnar ett hållbart samhällsbygge? Tveksamt, vi har mest släckt bränder genom att åtgärda de värsta miljökatastrofer som vi själva i tillväxtekonomins namn orsakat med försurning, övergödning, ozonlagerhål, miljögifter mm. Tillsammans i icke-utvecklingsländerna så har vi genom en överkonsumtion av naturresurser fastnat i en global lyxfälla som borde placerat oss i tvångsförvalt-ning. Vi kan lika lite som man kan återställa en grustäkt göra det gjorda ogjort utan vi måste blicka framåt likt Laleh när hon sjunger ”Det kan aldrig bli som förr, det kan bara bli bättre”. Den rådande kapitalistiska ekonomiska modellen förutsätter tillväxt oavsett om den leder till ohälsa eftersom negativ tillväxt leder till sammanbrott. Det var därför glädjande att läsa betänkandet om cirkulär ekonomi. Det känns upplyftande att det är de som nu är på väg in i vuxenlivet som redan anammat detta. När sonen skulle gifta sig i somras så var det viktiga att alla vänner kunde vara med, inte att det måste vara en prålig tillställning. Loftet på stallet rustades därför upp till en festlokal och stolar, bord, tallrikar, glas och bestick inhandlades på loppisar. 130 gäster bjöds till ett knytkalas där alla i stället för presenter skulle ta med lite mer än en portion mat. Vad som var lämpat för veganer och allergiker märktes upp. Härligt nytänk som fungerade hur bra som helst.

Det är utan vemod jag ser fram emot den cirkulära ekonomins era.

Sven-Inge Svensson

Ordförande